Om Almastråket

Eva Larsson, Spårfinnarna 2020

Larssons konstverk är tredelat och består av en bronsskulptur föreställande två barn som har gjort en upptäckt. Från denna skulptur leder sedan, för den nyfikne och uppmärksamma, ett spår. Spåret tar slut vid en skatt – ett tittskåp med en magisk, gyllene värld.

Eva Larsson har inspirerats av 2011 års ALMA-pristagare Shaun Tan. Larsson har tagit vara på Tans bildspråk och berättande som med fantasi, lekfullhet och magi skapar en motpol till världens konformitet och gråhet.

Johan Thurfjell, Jättehemligt 2020

Thurfjell har i sin utformning utgått från 2014 års ALMA-pristagare, Barbro Lindgren. Verket Jättehemligt utgår löst från hennes bok med samma namn, men vill egentligen fånga det virvlande fantasiflödet och barnperspektivet som han tycker genomsyrar Barbro Lindgrens hela konstnärliga gärning.

Verket handlar om två fiktiva barn som sitter i varsin lägenhet på motsatt sida av Klostergatan. Verket vill visualisera de tankar på livet och världens hela innehåll som i en ständig men oförutsägbar puls rusar genom huvudet på dem. Barnens tankeflöde gestaltas i de två bubblorna som genom sitt animerade ljus lyser upp då och då under dygnets alla timmar. Verket är gjort av akrylplast med animerad LED-belysning.

Helena Piippo Larsson, Berättelser om natten 2020

Helena Piippo Larssons konstverk består av både en bronsskulptur och en ljusskulptur, placerad på bibliotekets innergård.

Piippo Larsson har hämtat sin inspiration från 2010 års ALMA-pristagare Kitty Crowther men också från berättandet i stort. Den muntliga traditionen av berättandet, litteraturen som ett eget rum som skapas inuti oss själva när vi läser eller hör berättelser. En värld av fantasi.

Skulpturen kan tänkas likna en koja, ett tält eller en lägereld, en plats att krypa in i eller samlas runt. Ljusskulpturen inuti bronsskulpturen ger ifrån sig ett glödande rosa sken. Både mönster och färg är hämtat från Crowthers bildvärld.

Kolbeinn Karlsson, I månskenet dansar vi med monstren 2020

Karlsson har arbetat fram en triptyk med digitalt tryck på formicaplattor. Hans verk är influerat av 2003 års ALMA-pristagare Maurice Sendak, speciellt hans bok Till vildingarnas land men också av medeltida grafisk konst.

Figurerna som består av monster, djur och utklädda barn, dansar i månskenet. Karlssons tanke med konstverket är att förmedla en känsla av
gemenskap och tillåtelse - den gemensamma upplevelsen av något extraordinärt, befriande och roligt. Stämningen är lättsam och alla, stora som små, förenas i dansens koreografi.

Sara Möller Daisy - så har jag det nu 2020

Möller har arbetat med 2016 års ALMA-pristagare Meg Rosoffsbok Så har jag det nu. Skulpturen tolkar boken och dess berättarjag Daisy, som bär på sorg, ett mörker som under berättelsens gång sakta ljusnar och läker. Hon reser sig genom askan, kämpar med att göra sig fri, tampas med mänsklighetens brutalitet och vetskapen om att livet är skört. Hon går från barn till nästan vuxen över en sommar.

Daisy betyder tusensköna på engelska. I Möllers skulpturala verk har de två knopparna inte slagit ut i blom, men en av dem har sakta börjat
resa sig och blicka uppåt. Verket är i brons och sten.